Hamilton – i nationens intresse (2012)

Ingen som ser filmen kan i alla fall missa att den heter i nationens intresse, det upprepar dem ungefär en 100 gånger (minst) i filmen. Blev lite störigt tycker jag faktiskt.
Men, om man nu ska sätta betyg på den här filmen så ger jag nog en 2a av 5 möjliga. 

Persbrandt i all ära men jag vet inte riktigt, han är ju Gunvald Larsson för hela svenska folket och som Hamilton gör han en helt okej roll men jag vet inte om han lyckas helt med att spela den sorgsna och trasiga Carl Hamilton.

Emellanåt är filmen trots allt ganska spännande, även om jag nog tycker att den är lite förutsägbar. Egentligen vet man ju att han förmodligen kommer lyckas med det han vill, precis som Bond och övriga liknande karaktärer.
Skådespelarinsatserna ger jag inte sådär jättemycket för. Att man tagit med Gustaf Hammarsten förstår jag överhuvudtaget inte, dels talar han oförskämt dålig engelska och dels så är han ärligt talat en ganska så dålig skådespelare. Han försöker men misslyckas. 

Ska inte spoila filmen för er som inte har sett den, men jag verkligen hatade en scen där Hamilton reagerade med en reflex. Ni som sett den vet nog vilken jag menar.
Detta är ju inte filmens fel utan förmodligen Jan Guillous fel, jag har inte läst boken så jag vet inte men jag antar att de inte har ändrat på handlingen.
Så nja, jag kan inte påstå att jag längtar efter nästa film, men jag kommer förmodligen ändå att titta på den. 

/TS