Fick för mig att jag skulle se en gammal svensk klassiker häromdagen, och då blev det denna.
Jag märkte dessutom att jag nog inte har sett den förr, vilket ju var på tiden att jag gjorde då!
Jag gillar denna också, väldigt sorglig!
Det handlar ju om Ingemar, hans mamma är sjuk och därför skickas han till sin morbror i Småland. Han har ett eget sätt att handskas med sina sorger och sina besvikelser. Han är liksom i sin egen lilla värld.
Jag har lite svårt att sätta fingret på om Ingemar är konstig på något sätt eller om det bara är omständigheterna i hans liv som gör att han reagerar på ett speciellt sätt. Den lilla killen som spelar Ingemar gör det dock väldigt bra!
Mitt i det sorgliga så har de även lyckats att få med lite roliga saker, jag har väldigt svårt för att se filmer som bara rakt igenom är sorgliga. Det blir liksom för tungt då..
Man måste ha lite positivt emellanåt för att orka titta.
Ingemars filosofi om att man måste jämföra, det finns alltid de som har det värre, den gillar jag. Det är ju så, det finns alltid de som har det värre, och mitt i allt elände som kan det faktiskt kännas som en tröst.. På något konstigt sätt....
/TS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar